Besök från England mm.

Förra helgen kom min kära kusin med familj från England. Hon är mer som en syster till mig en en kusin. Vi trivs så bra ihop bägge familjerna.

Det var lägesedan jag skrattade så mycket !!

Tror jag verkligen behövde det, ett avbrott i allt som händer runt mig just nu.

I övrigt har veckan rullat på med jobb och behandlingar men också mys i skogen med mina fina, underbara frallor💖

Jag saknar fortfarande Rex så fruktansvärt mycket. Det blir bättre och bättre men ibland kommer saknaden över mig som en smocka och jag får nästan lite panikångest. 

Varför var jag inte där när han behövde mig som mest?!!

Han litade och älskade mig så mycket och så var jag inte där..... det känns so  om jag verkligen svek honom. 

Jag kan få så dåligt samvete för att jag inte var med honom, han måste ha varit så rädd, min lilla prins 😪

Men som jag har skrivit förut så är han här och hälsar på ibland och det tröstar mig lite💞

Hans bror är också en stor tröst, precis som Alma och Lilly såklart!! 💗

Sture är en så go kille och han växer hela tiden både i kroppen ( han börjar bli så otroligt fin nu när han börjar få muskler på rätt ställe) och som personlighet. Det finns inget bättre om man ska bygga fina muskler än att traska runt i skogen. Där får hundarna verkligen jobba, speciellt om de inte har så långa ben.  Låt dom klättra upp på stubbar och stenar, springa i mossa och blåbärsris!! 

Han är en såååå lugn kille, lite som tjuren Ferdinand. Bara han får vara med är han nöjd, han älskar att vara nära. Jag har också märkt att han tycker om att jobba och lära sig nya saker. Det ska jag jobba vidare på. 😊

Han tycker också mycket om Lilly och Alma och de två har tagit sig an "lillebror" så bra.

 Han börjar bli riktigt snygg "lillebror" SnyggSture😍

 Tre små frallarumpor!

 Tryggt med kloka Alma med när man utforskar skogen.

 SnyggSture💖

 Lilly vet hur man poserar!!💓

Nu blir det plugga av hela helgen för examen närmar sig med stormsteg!!

En skön helg önskar vi er alla!!

IBS-mage

Jag har IBS-mage, eller colon irritabile som det också heter. Jag har haft det sedan jag var ca 23-24 år.

Det är lite olika symtom hos olika personer. För mig är det så att jag får fruktansvärda kramper i magen med diarré som följd. Det håller i sig allt från ett till tre dygn.

Efter år hos olika läkare har jag äntligen funnit en som tog mina symtom på allvar. Nu är jag verkligen utredd från topp till tå. 

Gastroskopi, kontraströntgen av tarmar och mage, hur många blodprov som helst, biopsier i samband med gastroskopi. Jag är inte laktos eller gluten intolerant ( det brukar vara den första frågan jag får) Det var ju såklart bland det första som läkarna kollade.

Det här är något som jag får leva med, tyvärr.

För många är en utlösande faktor stress men så är det inte riktigt för mig. Visst när det händer tragiska saker som med Rex, då kommer det som ett brev på posten. Annars kan det komma när som helst, men oftast på natten av någon anledning.

En tanke jag har är att för mig är det lite tvärt om, när jag slappnar av så kommer det. Som igår. Allt var klart vi hade ätit och jag gick och la mig på sängen för att slappa och titta på TV. Då efter en stund känner jag att nu är det på gång och mycket riktigt så var det dax igen 😷

När jag har semester eller är ledig lite längre som vid jul mm får jag ofta anfall efter någon vecka när man varvat ner lite.

Det verkar inte heller spela någon roll vad jag äter.
 Ena dagen går det bra nästa inte.

Det ända som hjälper när jag får anfallen är att ligga på rygg med knäna uppdragna och en värmefilt eller en kudde på magen. Så ligger jag hela natten och springer toamaraton.

Vad jag skäms när jag återigen måste sjukskriva mig från jobbet. Har jag behandlingar får jag ju ringa dom med.

Så tråkigt 😪

Det har hänt mer än en gång att jag har gått och jobbat trots att jag inte bör göra det. Nu för tiden säger min man stopp nu är du hemma. Och han har ju rätt. Det blir verkligen inte bra varken för mig, tandläkaren eller patienten om jag får anfall och måste springa på toa var 5 minut.

Nu ligger jag här med mina hundar i sängen och dricker te och vätskeersättning. Fast jag är mycket bättre redan så den här gången var det nog en kortis......hoppas jag.

Har ni tips som kan hjälpa så hör gärna av er, kanske är det något som jag inte redan har testat!!