Idag kl 11.45 somnade Nisse in i min famn. Jag visste att han levde "på övertid" men man är ALDRIG beredd ändå. Hans hjärta orkade inte mer. Jag saknar honom något fruktansvärt, det värker i hela kroppen!
Ute skiner solen från en klarblå himmel, men jag bara gråter.
Veterinären sa att det var fantastiskt att han fick så många år, han måste ha haft ett riktigt bra liv.
Han var en riktig goding så klok, så snäll och så enormt tillgiven.

Det bästa han visste var att få springa lös i skogen, vid havet eller bara få åka med oss i bilen.

Vad ska vi göra nu utan vår egen älskade teddybjörn.

Alma har sorg. Hon gick runt och letade efter honom när vi kom hem, sedan har hon bara legat på samma plats ute i trädgården, till och med Sonja är lugn.